-

Jag stannade kvar här på marken medans du flög iväg.

Du kommer tillbaka någon gång ibland och söker tröst i din ensamhet,

och jag som är lika ensam själv är inte sen på att vara med på det.

Jag vet att jag egentligen bara blir utnyttjad,

.

Just nu spenderar jag mina dagar i ett kök, som en äkta kvinna ska, eller hur det nu var. Har bränt mig på alla tänkbara sätt och det enda jag vill är att försvinna i frysen ibland. Även om jag inte är supernöjd med mitt jobb så är det den enda anledningen att jag inte har lagt av helt än.

Än en gång måste jag lära mig hur detta fungerar, detta med att hålla henne levande. Något som tär otroligt, men som någon gång kanske kan ge utdelning. Just nu är hon levande, och jag ska göra mitt bästa. Jag vill inte förlora henne igen.

.

Något som är ännu mer spännande är när folk visar vem de är på insidan, innanför den ytliga fasaden. Kanske gömmer sig där en riktigt fin person, någon som är den personen den utger sig för att vara. En sådan människa som alla borde ha. Dock så har allt fler fula sidor visat sig, sådana sidor som man inte trodde fanns, inte ens i sina mörkaste fantasier. Sidor som man bara trodde existerade på människor man noga valt att inte umgås med.

Men vad gör man, vissa saker bara får man på köpet. Ungefär som en cykel, eller vad säger du, Dogge?

.

Det är lov, mina planer är att leka med kottdjur och sitta i en garderob. Det fantastiska livet som skogskvinna. Typ. Nä.

När huvudet dunkar in i väggen i takt med den dåliga radiomusiken vet man att det finns tre möjliga alternativ;

• Ta cykeln och skridskorna och åka ut på äventyr. Kanske till bahamas.
• Dö
• Leva lite hårdare.

.

.

Nej, jag tror inte riktigt på det där. Visst att man kan hoppas att det kan bli bättre, men man är ändå samma person på andra sidan nyårsafton. Om man verkligen vill göra en radikal förändring är det en själv de vilar på. Ungefär så, ja.

.

Den årliga julkatastrofen är över. Mamma har bränt gröten, vi har svurit över julmaten som aldrig tar slut och dragit med korståg tvärs genom Jämtland. Det sista kanske inte var sant, men det är det ingen som behöver veta. Man behöver inte tala högt om allt.

.

Om fyra dagar kommer mitt liv förändras, det känns bra, samtidigt som det känns som att hjärtat är påväg att ta vägen ut genom luftstrupen för att sedan fly på ett flygplan om Azarbaijan. Måste nog tejpa fast det, silvertejp är bra för rymningsbenägna hjärtan. Det har jag läst på internet.

.

Jag har gjort kanske världens finaste spellista. Jag råder er till att lyssna på den. Det tar bara en stund.

.

Komplicerat, eller hur?

Jag älskar att sjunga, även om rösten går av och man straffas med tystnad, något jag har extremt svårt för. Just nu sitter jag och är superpepp för Luciakonsert imorgon, det kan inte bli annat än bra. Faktiskt.

-

Om konsten att försova sig. Den är ganska fin. När man på något underligt sätt lyckas stänga av larmet på något undermedvetet sätt. Lika facinerande varje morgon när man vaknar alldeles för sent, tvingas stressa som en gnu till bussen, nämde jag att det är spännande att bo i skogen?

-

Idag har jag haft en julig tröja på mig. Det var ju juligt.

Jag har en konstig känsla av livet är som att åka spark. Det glider på bra, man bara kan åka med. Dock så kommer det ganska ofta någon jävel grusar längst vägen, då glider det inte på lika bra, men just nu är det inte grusat. Även om det kan kännas jobbigt ibland så är jag en lyckligt lottad människa. Även om man inte alltid ser det.

På fredag lär mina stämband vara på bristningsgränsen. Munnen kommer gå som en radio hela veckan, konserter och repetitioner med kören. Men jag är redo, mer redo än Svampbob på crack.

Livet är en strävan efter att få det bättre anser vissa, men vad händer när man har fått det bättre, när allting är bäst? Hur motiverad kommer man vara då? Om man inte strävar efter något, vad har man då att leva för? Till exempel, de som spenderar sina dagar för att kämpa för en viss rättighet eller för en viss fråga, vad händer då när man får precis som man vill? Hur kan man då göra det bättre?

"Nu har jag världens finaste pojkvän och livet leker" - Jaha, men sen då? Kalla mig pessimistisk, men nej. Jag tror inte på att det är perfekt.

Tolka mig inte fel, jag tror på lycka, men inte på perfektion. Även om jag såg en perfekt människa på stan idag.