E N S A M

Du försvann en gång, du gick iväg och valde någon annan.
Jag stannade kvar här på marken medans du flög iväg.
Du kommer tillbaka någon gång ibland och söker tröst i din ensamhet,
och jag som är lika ensam själv är inte sen på att vara med på det.
Jag vet att jag egentligen bara blir utnyttjad,
men vad gör det, när jag slipper vara ensam själv?

V I S K A

Viskar så tyst jag bara kan, "Jag vill så mycket mer, mycket mer än jag säger att jag vill". Om man viskar tillräckligt tyst så märker ingen. Syns man inte finns man inte.

M A R K U S


- - -

Och hemligheterna hopar sig likt moln en regning höstdag och gör det allt svårare att andas.
"Du måste andas, Sofie. Annars går det inte längre"


S O M M A R

Sommaren knackade på, jag skrek i hens ansikte att jag inte ville ha några jultidningar och smällde igen dörren. Sommar har aldrig varit min grej och kommer nog aldrig bli det. Detta är något som driver människor till vansinne. Hur kan man inte tycka om sommaren liksom?!

Jo, mina kära vänner. Det är varmt, och jag avskyr värme mer än pesten och dessutom är jag överkänslig mot myggor. Dessa två i kombination gör dessa tre månader till något som inte är så trevligt, leverpastej kanske?
.
Just nu spenderar jag mina dagar i ett kök, som en äkta kvinna ska, eller hur det nu var. Har bränt mig på alla tänkbara sätt och det enda jag vill är att försvinna i frysen ibland. Även om jag inte är supernöjd med mitt jobb så är det den enda anledningen att jag inte har lagt av helt än.

L E V E R

Hon suckar djupt och börjar om på nytt. Hon lever, och har levat hela tiden, men hon har sovit. Legat i dvala, men nu bröt hon sig loss. Hon lever, på lånad tid, men lånad tid är bättre än ingen tid.
Än en gång måste jag lära mig hur detta fungerar, detta med att hålla henne levande. Något som tär otroligt, men som någon gång kanske kan ge utdelning. Just nu är hon levande, och jag ska göra mitt bästa. Jag vill inte förlora henne igen.

M A R K U S


T R O

Och egentligen har man inte fler belägg för att tro på kärlek än för att tro på UFO:n

I N S I D A N

Det är spännande att ha en blogg. Man vet inte riktigt vad som händer hela tiden, ska man verkligen skriva så? Kan man göra det, eller kommer kanske någon att kasta ett kylskåp på en. Det återstår att se, men än så länge är det lugnt.
.
Något som är ännu mer spännande är när folk visar vem de är på insidan, innanför den ytliga fasaden. Kanske gömmer sig där en riktigt fin person, någon som är den personen den utger sig för att vara. En sådan människa som alla borde ha. Dock så har allt fler fula sidor visat sig, sådana sidor som man inte trodde fanns, inte ens i sina mörkaste fantasier. Sidor som man bara trodde existerade på människor man noga valt att inte umgås med.
Men vad gör man, vissa saker bara får man på köpet. Ungefär som en cykel, eller vad säger du, Dogge?
.
Det är lov, mina planer är att leka med kottdjur och sitta i en garderob. Det fantastiska livet som skogskvinna. Typ. Nä.

F I N A


- - -

När huvudet dunkar in i väggen i takt med den dåliga radiomusiken vet man att det finns tre möjliga alternativ;
  • Ta cykeln och skridskorna och åka ut på äventyr. Kanske till bahamas.
  • Leva lite hårdare.
Om de ovanstående alternativen inte är något som passar dig kan du alltid klä dig i rosa och springa glada gatan fram.
.

E G E N T L I G E N

Fast man egentligen inte vill annat än att spåra ut, hoppa runt som en get och sjunga fåniga barnvisor envisas vi med att sitta och le. Med att kamma håret och vara socialt anpassad. Vad skulle hända om vi sa nej? Vad skulle våra närmaste göra då, skulle de helt enkelt inte bry sig? Eller skulle de kasta kottar på oss i hopp om att allt skulle bli som vanligt?
.
Det får man inte veta, kanske om man frågar, men det är kanske ingen som törs. Vad vet jag.

S Å H Ä R

När klockan bara tickar lite i taget, lite långsammare än vanligt. Denna eviga väntan, dock är ju frågan vad man egentligen väntar på. Någon kanske väntar på kärlek, någon kanske väntar på livet medans någon annan kanske väntar på bussen.
.
Någon annan kanske väntar på att det ska bli vår. Vårrullar kanske. Det får man aldrig veta, kanske om man frågar. Dock finns det inga bevis på att personen talar sanning.
.

2 0 1 2

Ett nytt år, ett nytt kapitel, nya tankar.
Nej, jag tror inte riktigt på det där. Visst att man kan hoppas att det kan bli bättre, men man är ändå samma person på andra sidan nyårsafton. Om man verkligen vill göra en radikal förändring är det en själv de vilar på. Ungefär så, ja.
.
Den årliga julkatastrofen är över. Mamma har bränt gröten, vi har svurit över julmaten som aldrig tar slut och dragit med korståg tvärs genom Jämtland. Det sista kanske inte var sant, men det är det ingen som behöver veta. Man behöver inte tala högt om allt.
.
Om fyra dagar kommer mitt liv förändras, det känns bra, samtidigt som det känns som att hjärtat är påväg att ta vägen ut genom luftstrupen för att sedan fly på ett flygplan om Azarbaijan. Måste nog tejpa fast det, silvertejp är bra för rymningsbenägna hjärtan. Det har jag läst på internet.
.
Jag har gjort kanske världens finaste spellista. Jag råder er till att lyssna på den. Det tar bara en stund.
Hjärtat slår sällsynta slag

F U L T

För vem bestämmer egentligen vem som ska göra vad? Vad som duger och vad som inte duger? Och vart kommer egentligen känslar att inte räcka till från?
.
Så många frågor, behöver så många svar. Vem känner sig manad att svara? Inte jag.

RSS 2.0