L E V E R

Hon suckar djupt och börjar om på nytt. Hon lever, och har levat hela tiden, men hon har sovit. Legat i dvala, men nu bröt hon sig loss. Hon lever, på lånad tid, men lånad tid är bättre än ingen tid.
Än en gång måste jag lära mig hur detta fungerar, detta med att hålla henne levande. Något som tär otroligt, men som någon gång kanske kan ge utdelning. Just nu är hon levande, och jag ska göra mitt bästa. Jag vill inte förlora henne igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0