-

Min hjärna är tom, empty, vacío. Jag spenderar mina dagar i skolböckerna och delvis i ridbyxorna. Idag fördriver jag tiden med en bokrecension och spanskaplugg. Wonderful, näe. Det firar vi med en låt som är gälet bra.



Robert Svensson & Markus Krunegård - Young enough



So long, flikkr - bland skolböcker och ridbyxor.

Min dag har spenderats i kyrkans kretsar. Ledare för konfirmanderna är vad jag är, och det är galet roligt. Det är inte ofta jag skrattar så mycket. Eller jo, jag älskar att skratta. I vilket fall som helst, så hittade jag en tepåse i min bh när jag kom hem. Det sjuka är att jag inte minns hur den hamnade där. Jag har alltså varit i kyrkan, inte på askalas i benkes källare. Hur i hela fridens namn hamnade den där? Om någon saknar en tepåse är den upphittad, call me!

Har inte mycket att säga. Mitt huvud är ungefär lika tomt som ett punkterat däck.
Låter Carl Norén tala, han är bättre än mig. Sjunger som en gud gör han också.

Yes, det är fredag, vilket innebär att vi har helg nu. I alla fall vi små skolbarn. Wonderful, säger jag trots att det inte blir någon sovmorgon eller mycket till vila.
Det är galet med snö. Snön är galen, den virvlar runt som den inte visste bättre. Har den tur plockar någon någon upp den och kramar den i handen. Kanske blir den formad som en rund liten gubbe, en riktig spännis eller kanske en naken flicka, vem vet? Det vore nog ganska mysigt att bli kastad på någon också, att flyga i luften för att landa i någons nacke. Fast om man har otur så hamnar man kanske på skolans golv och blir trampad på för att fastna i folks strumpor, för att sedan torka ut och dö. Sorgligt, men sant.

Jag är alldeles tagen. Det är svårt att sätta finger på vad det är, kanske är det min hjärna som spelar mig ett spratt, vad vet jag. Jag vet att jag mitt hjärta hoppar några slag av Dolores, Utan ett ord och OK baby det är dags att vi ska vinna allt.

En sak som är äckligt bra med minusgrader och kyla är att det garanterat är myggfritt. Jag är en av myggornas favoriter, ungefär som en isglass. De bara biter och suger, mina ben blir prickigare än en hushållsmedwurst. En prickikorv. Ett pålägg. Fast jag inte alls vill lägga på, snarare lägga av.


Vi firar att myggorna är borta med en låt som röjer bort alla bekymmer.

Det snöar ute, snö en en värdslig sak. Det är snart jul, jag längtar till det blir jul. Det är så mysigt då, det sitter små ljusstakar i allas fönster och det sitter ljusslingor i granarna som står på folks gårdar. Ja, här på landet är det hyfsat vanligt att det står en gran på gården året runt, kanske beror på att den sitter fast, och vår gård är inget undantag.
Idag har jag spenderat dagen framför tvn med mitt mjölkglas. Wonderful life.

Jag är som vanligt på g, håller på med allt. Ikväll är det min vän ajax som ska få sig en tur. Vi ska ta en sväng i sovrummet med vår vän snabeldraken och det känns underbart.

Jag ska alltså städa.
Idag kom samtalet "normal" upp på skolan. Man är inte normal om man lyssnar när man är döv, pratar när man stum, ser när man är blind och kammar sig när man är skallig. sådeså. Men man kan inte vara normal, för det är en färg. Och dessutom är normalt neutralt, att man inte syns och röstar blankt.

Jag bor i en liten by på landet, en liten mysig by med inte så många invånare. I en liten by där alla känner alla, där alla vet vad man har för bilar, vilken färg och vilket registreringsnummer den bilen har. Där alla vet vad man har för hund, ras, färg men kanske inte registreringsnummer hunden har. Kanske beror på att den inte går runt med en synlig skylt. Jag ska inte säga att jag inte trivs, det är ganska mysigt att alla hälsar på alla när man ses, pratar ett ord eller två om vädret eller kanske om Kentas 40årskalas förra fredagen.
Men det är för litet. Rykten sprider sig fortare än en könssjukdom på en bordell och det är svårt att hålla några hemligheter.

Nej, jag vill inte stanna här, men man lär ju bli kvar ett tag. I den här lilla byn som ingen vet vart den ligger.

Det är få saker som kan röra upp så mycket känslor som en riktigt bra låt. En låt som gör en person lycklig kan göra en annan gråtfärdig. Att människor kan tycka om så olika sorters musik är ett mysterium för mig. Jag själv lyssnar på svensk pop och svensk indiepop, i mina öron är inte någon slags metal musik medans andra tycker tvärt om. Folk slår jämt ner på min musikstil, men med Krunegård i ryggen säger jag att "samma nätter väntar alla".
I mina högtalare pumpas idag River en vacker dröm, Gryningspyromanen, Isarna och Prinsessor.

Gammal låt, gammal text, trots det, helt underbar.

Kära väder. Nu får du faktiskt ta och bestämma dig. Vissa dagar snöar det, andra regnar det. Ska det vara höst eller vinter? Kanske tänker du skita i det kalla och köra vår igen? Jag hoppas på det sista.

Sincerely yours
flikkr.

Nya låtar, nya känslor, nya texter. Jag är körd. Repeat hela natten.

Faller, obalans, extas, cykelpump? Hur beskriver man en sån poet?

Hittade en liten pocket i en garderob på vinden, jag blev lite småkär.  Om det hade varit sommar hade jag dragit på mig ett par höga jeansshorts och en randig tröja. Men nu är det inte sommar, men man kan ju hålla sig inomhus.