F I N T
Idag är det måndag, det kändes konstigt att inte kliva upp klockan halv sex för att masa sig ut till bussen, dock var det väldigt skönt att sova till halv tio. Väldigt länge om man frågar mig.
Under de här månaderna flikkr har sovit har mitt liv förändrats radikalt, någon som betydde väldigt mycket för mig finns inte med mig längre, han är någon annans. Visst, det är jättejobbigt, men jag tänker göra vad som helst för att han ska må bra. Fast ikväll ska jag åka och röra upp massa jobbiga minnen, kanske överlever jag, kanske ramlar jag på en pinne eller så tappar jag min vänstra arm igen. Vad vet jag?
Nu ska vi inte vara negativa här, jag är lycklig, faktiskt.
simon, världens bästa simon.
N E J
Flikkr ligger i dvala, vaknar ibland, dammar av sig själv och somnar igen.
Höstlov, Novemberlov, för många innebär det lycka, för mig innebär det en vecka i skogen. Mindre roligt, så att säga. Dock är en fin vän här och hälsar på. Fint är det, även om det är väldigt jobbigt. Förut var hon min finaste vän, nu känns det mest bara som att jag har henne till låns, att det inte är på riktigt.
Jag ogillar även det faktum att när jag börjat vänja mig vid tanken på att hon är borta kommer hon tillbaka och rör om allt och försvinner igen. Och jag blir liksom kvar.
Annars är det bra, det är stabilt, så att säga.
Ny skola, nya människor, massor av nya intryck, gamla vänner förändras. Vissa är så annorlunda att man inte ens känner igen dem längre, medans vissa är samma härliga personer som förut. Tur att man har sina tegelväggar att luta sig mot.
finaste armand.
