E G E N T L I G E N

Fast man egentligen inte vill annat än att spåra ut, hoppa runt som en get och sjunga fåniga barnvisor envisas vi med att sitta och le. Med att kamma håret och vara socialt anpassad. Vad skulle hända om vi sa nej? Vad skulle våra närmaste göra då, skulle de helt enkelt inte bry sig? Eller skulle de kasta kottar på oss i hopp om att allt skulle bli som vanligt?
.
Det får man inte veta, kanske om man frågar, men det är kanske ingen som törs. Vad vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0