T O M T

Mitt huvud är totalt tomt. Jag vet inte alls vad jag känner.
Att bli ignorerad av den enda personen man egentligen vill prata med känns mindre fint. Det känns som att någon stoppat ner en snöboll innanför tröjan på en. Det blir kallt, det gör ont, man skriker lite men det försvinner tillslut, det rinner av en och torkar bort. Precis på samma sätt läker såren. Det gör liksom inte så mycket.

Jag borde egentligen sova, men det är så mycket man borde. Imorgon börjar skolan igen, fint på en del plan, dock så har min tidsrytm fallit ur spår och jag ska upp om inte allt för många timmar, känns stabilt.
'
det är inte så många som vet det, men jag älskar gamla kök. finaste ministranterna på bilden dessutom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0