L A T

Mina ursäkter går till dem människor som faktiskt har tryckt sig hit i nästan en månad, utan något att vila ögonen på.

Jag har en liten fundering, vem har lurat alla barnen? Det känns som att alla små pokemon kort har fallit på börsen, inte har något värde längre. Sånt kan få vilken dödlig som helst att fundera. Vart är världen på väg? Ärligt talat vet nog ingen av oss dödliga, men jag lovar att den store står och skrattar samtidigt som tårarna rinner. Vi kanske är på väg mot ett bottenlöst hål. Som att falla ner för en stege, men det är ingen som fångar dig. Eller kanske mot en omåttlig lycka, som gör dig så lycklig att du gråter för att du inte vet vem du är längre.
Som kärlek.



s å n t s o m g ö r l i t e o n t

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0