V Ä R T
Ibland vandrar man utan mål. Ibland målar man utan vand. Och ibland bara skriver man utan att egentligen veta vad man håller på med, som ungefär just nu. Jag bara skriver, jag vet inte vad jag håller på med. Men det gör inget, jag är ganska glad ändå.
Jag har en konstig känsla av livet är som att åka spark. Det glider på bra, man bara kan åka med. Dock så kommer det ganska ofta någon jävel grusar längst vägen, då glider det inte på lika bra, men just nu är det inte grusat. Även om det kan kännas jobbigt ibland så är jag en lyckligt lottad människa. Även om man inte alltid ser det.
På fredag lär mina stämband vara på bristningsgränsen. Munnen kommer gå som en radio hela veckan, konserter och repetitioner med kören. Men jag är redo, mer redo än Svampbob på crack.
Kommentarer
Trackback